Kakade URL:er och URL-kakmonster

Twitter har en “URL-forkortare” som heter t.co. Använder du Twitters webbklient ser du inte så mycket av den, men om du högerklickar på en länk och kopierar länkadressen ser du att de flesta länkar är t.co-länkar. Om du är uppmärksam har du sett att t.co är lite… konstig. Du har förmodligen också noterat att om du delar en t.co-länk på Twitter genererar de en helt ny länk istället för att den gamla återanvänds, samt att t.co förlänger URL:er som är kortare än längden på t.co-URL:er.

Märkligt, kan tyckas.

Men t.co är inte en URL-förkortare. Det är en URL-kaka. Anledningen till att det genereras en ny t.co-URL när du delar en redan “förkortad” URL är att ditt användar-ID på Twitter kodas in i URL:en. Det innebär att när t.co-länkarna letar sig ut på nätet utanför Twitter, så kan Twitter läsa av vem som delade länken och datamajna information som de kan sälja till annonsörer och andra hugade spekulanter. Men vem som delade länken är inte det enda de kan läsa av.

Om den som klickar på länken är inloggad på Twitter med en kaka, kan Twitter läsa av även dennas identitet. Tänk nu också på mitt lilla Disqus-script. Twitter kan med den metoden lätt läsa av alla som är inloggade på Disqus, t ex. Om de har ett avtal med Facebook eller någon annan stor kakleverantör kan de rent teoretiskt registrera användare med sådana kakor också.

Vi kan även utgå från att andra stora URL-”förkortare” såsom bit.ly loggar dig när du tar omvägen om deras servrar.

Mitt förslag är blygsamt men allvarligt menat. Jag tycker vi börjar kalla förkortade URL:er för kakade URL:er och URL-förkortningsfirmor för URL-kakmonster.

Vi behöver sluta skönmåla kakade URL:er som “förkortade” och kanske, men förmodligen inte, skulle det gå att hävda att den nya kaklagen omfattar URL-kakmonstren.