Bekvämlighetstvång och användarmakt
06 februari 2010
Jag vill att ni läser Erik Berg på Approximation om villkorade rum. Smakprov:
»Det är på Facebooks trottoarer vi går när vi ska över och träffa grannen och konspirera mot regeringen. Det borde därför vara en politisk fråga vem som kontrollerar infrastrukturen och därmed äger makten att sätta villkor och skriva regler för tillträde och deltagande.»
Det är för enkelspårigt att som jag gjort bara drömma om att alla hästar plötsligt ska rymma ut på stäppen, hur bra och möjligt det scenariot än är. Vi behöver alltså jobba i två spår:
1. Bygga ett decentraliserat protokoll för socialt nätverkande.
2. Jobba för lagstiftning om att alla offentliga platser, även de spotifierade och villkorade rummen (så länge som vi behöver dras med dem), ska ge tillträde och makt till alla.
Jag vill dock passa på att opponera mig mot Bergs påstående att:
»/…/ majoriteten går ändå in där det är mest bekvämt, varmt och säkert, på the Mall. Trots att offentligheten där är villkorad.»
Anledningen till att vi handlar på köpcentrum och använder Facebook är inte framförallt bekvämligheten, snarare tvånget. Städerna byggs om och vi försätts i en situation där vårt enda val är köpcentrumen. Småbutikerna i centrum blir lyxplatser som bara en mindre grupp bemedlade har möjlighet att mysa i.
När ett decentralt protkoll och klienter är utvecklade kommer nog inte bekvämligheten vara det som lockar användare att stanna hos de centrala varianterna. Jag tror snarare att portblockeringsfascister och rumphuggna datorer som Ipad kommer tvinga vissa användare att fortsätta använda Facebook på grund av deras uppkopplings och apparaturs tekniska tillkortakommanden.
Men oavsett om det är tvångs- eller bekvämlighetsskäl som får människor att inordna sig i förtryckande hierarkier (Facebook, Spotify, köpcentrum, inglasade gallerior), kommer de troligtvis bestå sida vid sida med nya protokoll. Vi måste alltså jobba för användarmakt även där, enligt punkt två ovan. Viktigt!
06 februari 2010 at 19:03
Broder Jacop, sover du?…
Efter Mikael Nilssons inlägg om att Vänsterpartiet och Miljöpartiet möjligtvis svängt i synen på datalagringsdirektivet har en lätt upprörd motreaktion följt i dess släptåg. Direkt och mellan raderna har uttalats att Piratpartiet är osakl……
15 juni 2010 at 15:21
[...] Det känns enkelspårigt att bara se statens övervakning som ett problem. Visst är det viktigt att inte Googlesökningar inympas i Datalagringsdirektivet via Smile29, men det är lika viktigt att ställa frågan om hur mycket Google redan övervakar. Det är ett stort missförstånd att vi var och en har ”valt” Gmail och ”accepterat” användaravtalet. Vi står inte i en tacksamhetsskuld till Google för att de tillhandahåller tjänsten ”gratis”. Vi har av ren slapphet och bekvämlighet lurats in i ett stall och förlorat perspektivet, glömt att vi egentligen hör hemma på stäppen. Vi behöver alternativ till och regleringar av de stora tjänsteföretagen. [...]
15 juni 2010 at 15:38
[...] Det känns enkelspårigt att bara se statens övervakning som ett problem. Visst är det viktigt att inte Googlesökningar inympas i Datalagringsdirektivet via Smile29, men det är lika viktigt att ställa frågan om hur mycket Google redan övervakar. Det är ett stort missförstånd att vi var och en har ”valt” Gmail och ”accepterat” användaravtalet. Vi står inte i en tacksamhetsskuld till Google för att de tillhandahåller tjänsten ”gratis”. Vi har av ren slapphet och bekvämlighet lurats in i ett stall och förlorat perspektivet, glömt att vi egentligen hör hemma på stäppen. Vi behöver alternativ till och regleringar av de stora tjänsteföretagen. [...]